Nu är de borta.
Eller ja, borta och borta är dem ju inte.
Men nu sitter mina föräldrar på planet till München och tre timmar efter de landat ska de åka vidare till Turkiet.
Jag säger eller menar inte att jag är avundsjuk på dem, utan det är bara så extremt tomt hemma, och jag saknar dem något så extremt mycket redan.
Jag är rädd att det kommer hända dem något, under flygresan eller liknande, och visst jag har varit lika rädd när jag åkt med ner, men nu är det skillnad. För när jag åkt med, så hade det hänt nått så hade jag åtminstone fått vara med dem. Men inte nu. Händer det något så händer det liksom, då är det slut.(kanske iallafall). Och det känns fel bara.

Hej förresten, jag ska sluta babbla om min föräldrar nu, hihi.
Jag vaknade för en 20 minuter sen, men har varit vaken inatt med, gick upp för att säga hejdå till mamma och pappa och lite så.
Sen har jag drömt massa mardrömmer och liknande, så det har inte varit så roligt att sova inatt..(kan ju ha något att göra med att jag varit helt ensam i huset, utom hundarna och fågeln och fiskarna då förstås)

Idag kommer ju Johan ner hit och så ska han typ bo här i två veckor, medans mamma och pappa är borta alltså.
Det blir lite som att vi bor ihop, förutom att min bror kommer vara hemma lite då och då, och det skulle han ju inte vara om vi bodde ihop på riktigt ;)

Jag kommer alltså, att få tvätta, laga mat, städa och allt sånt där jobbigt, samtidigt som vi måste gå ut med hundarna INNAN skolan, så jaaa klockan ringer kl 5 från och med imorgon.. Lockar inteeee! Men men, det mpste göras liksom.

Nej, nu ska jag lämna min dator för att göra frukost, är vrååål hungrig!

Hörs senare, med "Dag - 05" :)