ååh, sitter här i min ensamhet och lyssnar på sorglig musik och gråter ..
Säsongen är slut, Hulken slutar och trots vinsten mot växjö ikväll så finns det ingenting som kan hålla upp mitt humör =(

Känner mig helt jävla tom, det är slut, det är ett halvår tills det får gå in i hallen och känna samma glädje igen.. Gud hur fan ska jag överleva? inte få träffa alla underbara människor på 6 jävla månader? Åååh, min polare som stod i dörren, FYFAN! Han sa alltid när jag kom "Hej Damen, hur är det?" och så kramade han mig och allt ..

Och liksom, sure jag kan kolla på de matcher som jag har inspelade, men hur jävla kul är det? det blir inte samma drag, som tur är har jag de bästa vännerna som stöd, och de uppskattar jag sjukt mycket! och tack till David som håller mitt humör uppe så jag inte bryter ihop helt nu!♥





Kommer inte blogga mer ikväll nu, men vi hörs imon!

Kissessss'